En höstdag. Potatisen var upptagen och i säckarna uppe på potatiskällaren (en jordkällare med ett litet hus över). Dörren var öppen, fast överkorsad. Mitt på golvet fanns en lucka som också var öppen för vädring av källaren. Korna gick som vanligt ute på höstbete på vallarna.
Rätt vad det var såg Sigrid hur en ko stod där på väg in. Hon sprang dit men kon tog sig in och gick direkt mot luckan med baken före. Sigrid tog fast i skällremmen men orkade inte hålla fast henne så kon åkte ner på golvet 1,5 – 2 meter djupt.
David och Isak med hjälp av 2 flottningskarlar, som fanns i närheten, fick upp henne. David och Isak gick ner och föste henne fram mot öppningen där de 2 karlarna fattade tag i halsremmen och drog medan de där nere lyfte henne. Sista biten på axlarna. Hon kom upp, skakade lite på sig, gick och betade som om inget hänt. Hon var dräktig, hade inte så långt till kalvningen. Men inte heller kalven kom till skada.
Detta är min gammelfasters minnen som jag tar mig rätten att dela med mig av. Att kon ramlar ner i potatiskällaren är ju oerhört roligt såhär i efterhand, och det påminner mycket om en del i Arto Paasilinnas Snablar när en elefant åker rakt ner i en liknande grop.
med en fascination för vilda djur, skapande av alla dess slag, Tove Jansson, människor och livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar