"Förälskelsen i en kvinna var omtumlande och gränslöst annorlunda. Den nya kärleken kallade fram andra färger, tankar, idéer och känslor som fick stor betydelse för henne både som konstnär och människa. Det är hjärta och hjärna på samma gång."
Ovanstående citat är Boel Westins förklaring av Tove Janssons förälskelse i Vivica Bandler. (Westin, Tove Jansson - ord, bild, liv, s.205) På något sätt illustrerar det något som jag vill komma åt, men jag vet inte riktigt på vilket sätt. Tove Jansson var inte öppen med sin sexualitet förrän långt in på åttiotalet och om ens då. Adrienne Rich säger att den lesbiska som inte kommit ut och kvinnan som strävar efter det "normala" har en delad smärta "av att valmöjligheter blockerats, av att sammanhangen och förmågan att fritt och kraftfullt definiera sig själv gått förlorad". (Kvinnopolitiska nyckeltexter, s.233)
På ett socialt plan levde Tove Jansson under heterosexualitetens begränsningar men i hennes litteratur lyste den lesbiska existensen igenom. Utan hennes lesbiska existens och lesbiska kontinuum hade inte hennes muminböcker sett ut som de gör idag - tack vare hennes lesbiska erfarenheter har Toffslan och Vifslan (= Tove och Vivica) kommit till och utan hennes relation till Tuulikki hade aldrig Trollvinter (där karaktären Too-Ticki har en central roll) skrivits. Hennes böcker är också, enligt mig, präglade av inte bara hennes lesbiska erfarenheter utan också av hennes kvinnliga erfarenheter. Hade muminpappan varit lika egocentrerad och komiskt skriven om det hade varit en man som skrivit böckerna? Hade mumintrollet varit så ömkligt eller muminmamman så otroligt varm? Hade det funnits en Lilla My?
Nåväl, jag får inte prata såhär mycket om Tove Jansson om än det hade varit mycket mycket roligare. Tove Janssons litteratur och liv får mig att förstå världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar