Äntligen, för första gången på fem år så har jag en soffa. En alldeles egen liten soffa som går att fylla med massvis av fina kuddar och plädar. Just lägenheten ser ut som ett enda kaos med ouppackade kartonger och halvfärdiga garderober men i ärlighetens namn så orkar jag inte stressa med att fixa allt. I sinom tid tänker jag. Tids nog orkar jag skruva ihop garderoben, tids nog orkar jag hänga upp saker på väggarna, tids nog orkar jag sätta ihop stereoanläggningen, tids nog orkar jag åka på loppis och köpa alla möbler jag behöver. Men det jag behöver nu, är ingenting mindre än mängder med umgänge. Säga vad man vill om att bygga bo, kul är det men inte är det något vidare socialt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar