Det räcker nu

Sitter fast i Luleå, c-uppsatsskrivande och sjukligheter har uppehållit mina tankar från biljetter till hemfärden. Nu när jag vill åka hem i helgen finns inga biljetter kvar. Jag får vänta ett tag till med att träffa vänner, vattna mina växter (som vid det här laget säkerligen har dött) och ta itu med alla måsten. När jag väl landar i Stockholm kommer ingen ledsenhet över att ha lämnat denna stad finnas kvar och det kommer att ta ett tag innan längtan växer sig nog stor för att återvända hit igen. Det räcker med Luleå och litenhet i ma och pas lägenhet nu, det är nog.
Jag älskar Norrbotten, men att bo hemma hos föräldrarna i över en månad tar bort ens tro på den självständighet som skapats och ackumulerats.